Tre månader

I skrivande stund är det några få dagar kvar av April, det har strax gått tre månader sedan Robert lämnade oss och jordelivet, men det är 120 dagar sen han var hemma sista gången. Den senaste månaden har fyllts av mycket jobb och även mycket annat. Livet har gått vidare på många sätt och saknaden … Fortsätt läsa Tre månader

Ovissheten

Ja, jag måste faktiskt skriva någon rad jag med om det hemska som nu sker i vår närhet. Jag ska ärligt säga att jag inte följt med så jätte mycket nyheter, jag ser sällan på tv nämligen. Men det går så klart inte att helt undgå information om det som sker. Tillika så undviker jag … Fortsätt läsa Ovissheten

Relationsstatus – ingen partner

Ja, ibland så är det den minsta lilla saken som kan göra så sjukt ont i hjärtat. Det är ofta när man stöter på dessa små, små saker som sorgen kommer så där oförberett. Det är då man överrumplas av sorg och saknad. Jag loggade in på FPAs hemsida för att kolla lite uppgifter eftersom … Fortsätt läsa Relationsstatus – ingen partner

Svårt kokta ägg

Tänk hur otroligt mycket det är man gör på rutin, utan att tänka efter vad man faktiskt håller på med. Jag har på senare tid haft några aha upplevelser kring just det, att göra saker på rutin och så blir det fel. När man blir en person mindre i hushållet så förändras ganska mycket, men … Fortsätt läsa Svårt kokta ägg

En månad, den första…

Ja, nu har hela februari flutit iväg och en månad har gått sedan Robert lämnade oss. Det känns både som en evighet och som att det var igår. Hur kan tidsperspektivet kännas så diffust, när det egentligen är väldigt exakt. Tid går att mäta, dagar, timmar, minuter ja till och med sekunder och millisekunder. Det … Fortsätt läsa En månad, den första…

Slut på överraskningar

Rubriken kanske känns lite luddig, men när man lever i tvåsamhet så finns det alltid små, små överraskningar som väntar en varje dag. Nu menar jag inte överraskningar som blombuketter och choklad, utan det där som händer oförutsett i vardagen. Det kan vara en sån enkel liten sak som att hoppsan, vattnet i vattenkokaren var … Fortsätt läsa Slut på överraskningar

Sista gången

Jag skrev nyss om vår första, första gången utan Robert, det första födelsedagsfirandet för Linus utan Pappa. Men under sjukdomstiden var det flera gånger som jag tänkte, det här är sista gången. Sjukdomstiden var kort och intensiv, vilket gjorde att det inte blev så många olika "sista gången" just där och då. Det blev desto … Fortsätt läsa Sista gången

Idag är ingen vanlig dag

Nej, idag är det ingen vanlig dag för idag är det Linus födelsedag! Hurra, hurra, hurra! Idag fyller Linus år, hans första födelsedag utan sin pappa. En glädjens dag som förstås kantas av en sorg och saknad. En ny sorts födelsedag, för det saknas i vårt fall inte bara en person kring bordet, utan det … Fortsätt läsa Idag är ingen vanlig dag

När rösten tystnat

Roberts hjärntumör påverkade talet väldigt mycket för honom. Rösten var mycket svag och han kunde bara säga enstaka ord och kortare meningar. Det här var kanske den mest påfrestande delen av sjukdomen för oss båda, att vi inte kunde kommunicera som vanligt. Tröttheten som hjärntumörer ger bidrog förstås också till att begränsa talet. Alla som … Fortsätt läsa När rösten tystnat