Vår möjligen?

Solen strålar och värmer skönt idag, vår i luften med fågelkvitter och jag hittade till och med en tussilagoknopp. Vårvärmen är njutningsfull, den är på något vis lite som en varm kram efter den mörka kalla vintern.

Vårsolen får även något krypande att vakna i kroppen, ett behov av att saker ska hända. Kanske till och med ett behov av förändring eller förnyelse. Det skaver lite grann, en obekväm känsla som likt en molande värk stjäl uppmärksamheten. Samtidigt finns det en njutning, ett kittlande begär som på något vis skapar spänning inför det som är nytt och spirande.

Med våren kommer den skira grönskan, den är krispig men samtidigt skör innan allt vuxit till sig och sommaren kommer. Vi har ännu inte kommit så långt att det grönskar, men om man kikar noga på träden så ser man de svällande knopparna som bara väntar på att få brista.

Den här våren är annorlunda jämfört med den förra. Den är lika välkommen men mer njutningsfull än den förra. Förändringarna var stora och omfattande förra våren, ja hela 2022 var en enda stor förändring. Det är inte alltid så lätt att stanna upp och njuta av livet. Men man behöver försöka komma ihåg att göra det, för man vet inte hur länge man har möjligheten kvar att få göra det.

Jag vill inte och tänker inte heller måla fan på väggen, men varför ska man inte njuta av livet och göra det man vill och önskar? Strunta i att dammsuga om du hellre kan njuta en stund i solen. Det är förmodligen inte lika fint väder imorgon och då kan du passa på att dammsuga. Jag skulle just i detta nu egentligen behöva städa toaletten, men istället sitter jag i solen med en kopp kaffe och skriver. Skulle jag inte sitta här så hade jag missat årets första fjäril som precis flög förbi.