Jag har precis gått nästan en timmes promenad runt i norra änden av mariehamn. Ja, norra änden av de centralare delarna. Det slog mig hur fantastiskt det är att bo på en ort där det finns skogsstigar inne i staden. Där det finns massor av mysiga gångvägar och stigar, upplyst på kvällen så man kan promenera även i vintermörkret.
Jag har fått en rejäl dos frisk luft och motion. Hundarna har även de fått en rejäl runda och är trötta i både kropp och knopp av alla stadens dofter.
Även det faktum att man tryggt vågar gå en promenad med hundarna ensam utan att vara rädd är få platser förunnat idag. Själv känner jag i alla fall inget obehag att röra mig på de upplysta gångvägarna.
Jag är ingen stadsmänniska, jag bor mitt i skogen och har inte för avsikt att ändra på det. Däremot tycker jag det är trevligt att besöka städer, promenera och uppleva dem. Det kan man göra i det tempo man känner för, man behöver inte hänga med i tempot som är när man lever och bor i en större stad. Jag har testat, men jag trivs inte i det långa loppet.
Kort sagt, se dig omkring i din närhet, det finns fantastiska platser att uppleva bara man öppnar ögonen.
Änkebetraktelser 