Dan före dan

Imorgon är det julafton, idag för ett år sedan fick vi bekräftat att Robert hade en hjärntumör. Jag var inne på fiskbutiken för att handla julbordets lax när läkaren ringde mig. Gick ut till bilen och där på parkeringen fick jag beskedet att man hittat en stor tumör i hjärnan och det såg inte bra ut. Det var tumören som gjorde att Robert hade svårt att röra sig. Remiss var skickad till Åbo för biopsi och det skulle ske snarast. Han fick komma hem över julen med rullstol och medicinschema.

Förra julen var en pärs, jag förstår inte hur jag lyckades genomföra allt. Julmat, julklappar, rullstol och hela faderuttan skulle med på julfirandet. Tänkte inte ens tanken på att ändra planer med julfirandet. Stanna hemma istället, nä det uppstod inte ens i min hjärna. Jag gjorde som jag alltid gjort, jag spelade fokuserat med de kort jag hade fått. Men angenämt vet jag inte om jag kan kalla det precis. Jag lyckades nätt o jämnt hålla ihop allt.

Med förra julens ångest i bakhuvudet så blir årets firande väldigt enkelt i hemmets lugna vrå. På ett sätt är jag lättad att jag faktiskt genomförde fjolårets jul enligt plan. Skulle vi stannat hemma och grävt ner oss i eländet så hade jag nog inte haft kvar min ro här hemma. På något vis blev hemmet fredat från själva sjukdomen eftersom det var bara julen och mellandagarna som Robert var hemma. Efter biopsin i Åbo blev han på sjukhuset resten av tiden. För Roberts skull gör det mig lite ledsen att han inte fick komma hem igen, jag vet hur mycket han avskydde sjukhus. Men valmöjligheten att komma hem fanns inte längre efter biopsin, han var helt enkelt för sjuk.

Ett år har gått, ett helt galet år på många sätt och vis. Men jag tänker avsluta året med flaggan i topp.

Jag önskar er alla en riktigt God och Fridfull jul 🎅