Jag har tidigare skrivit en del om första gången, för året har betonats en hel del av att göra saker för första gången utan att Robert finns med oss. För Linus har det ibland varit ganska tufft, ibland har det gått bättre. Nu börjar första gången blandas upp med de första årsdagarna. Som jag skrev i senaste inlägget är det nu ett år sedan Robert körde taxibilen för sista gången. Julen blir den första utan Robert, han var med ifjol om än väldigt sjuk, men han kunde vara hemma och fira den med oss. Nyår däremot fick vi inte fira tillsammans senast, då var Robert inlagd på TYKS i Åbo och hade nyss gått igenom en biopsi som gjorde honom jättedålig.
Ja, hur ska man tackla dessa kommande årsdagar då? Ärligt talat, ursäkta mitt språk men inte fan vet jag! Livet går vidare och det innebär att man får skapa nya rutiner och nya traditioner. För egen del så känns det bättre att göra något nytt än att försöka hålla på samma strukturer och traditioner som funnits tidigare. Att försöka göra något precis som förut när en pusselbit saknas och nya pusselbitar kommit till, det blir nog bara ”piss o pannkaka” så att säga.
Jag har ”städat” ganska friskt bland både prylar, rutiner och traditioner det här året. Jag behöver det för att gå vidare, för att kunna vända blad och för att må bra. Linus har varit okej med det och vi har skapat oss en ny vardag. Det svåra i att vända blad mitt i livet är att man kan inte börja med blankt papper som man kunde i ”ungdomen” när man bara kunde lämna och börja om. När man har skapat sig vuxenlivet med barn, djur, huslån och diverse andra saker som tydligen hör vuxenlivet till, ja då kan man inte bara hoppa av tåget och ta nästa som går åt ett annat håll. Man har en hel del bagage att släpa med sig på sin nya rutt i livet. Vissa saker och åtaganden behöver man göra sig av med när man påbörjar sin nya resa, allt passar inte längre in i livet.
För mig, för oss har det känts rätt att göra så här, för någon annan så kanske det inte är det. Jag har full förståelse för att andra kan behöva få hålla kvar saker för att de ska må bra. Men jag fungerar inte så, jag klarar inte av att leva kvar i gammalt när det gått i kras. Livet har gett mig prövningar förut, inte i samma omfattning som senast, men det har varit några tvära kast genom åren. När jag tänker tillbaka så har jag alltid haft ett behov av att förändra när det händer. Det är så jag fungerar, jag kan inte leva i en ruin av det gamla utan behöver istället bygga nytt. Om jag inte hade min gård, Linus och alla djur så hade jag förmodligen inte varit kvar på Åland just nu tror jag.
Nåja, drömmar om framtiden finns så klart, och de får fortsätta gro och växa som drömmar ett tag till.
Änkebetraktelser 