Ja, ytterligare en bemärkelsedag som passerat utan Robert. Det har varit ganska kämpigt för Linus, farsdag är väl den största påminnelsen om att han inte längre har en pappa som finns med oss. Inför farsdag har det pratats farsdag i skolan, bildkonstlektionen har förstås inneburit farsdagskort och känslorna blir på utsidan. Men jag är glad att Linus har en förstående lärare som stöttar och hjälper när det känns jobbigt. Som gör det lilla extra när det verkligen behövs.
Linus gjorde ett jättefint kort i skolan som läraren hjälpte till att laminera så Linus kunde lägga det vid minnesträdet. Vi har fixat lite blommor, ett ljus och Linus har tvättat ”pappa” så han är ren och fin. ”Pappa” är alltså grodan som står vid trädet, den var smutsig och fick sig ett bad lagom till farsdag.
Sorgen kan vara sjukt jobbig och påtaglig, och det gör vansinnigt ont i mig när jag inte kan lindra Linus sorg och saknad när den kommer över honom. Men på något vis tar vi oss alltid igenom och det lugnar sig igen. Hösten har intagit rabatten där Roberts träd står men ett par ljungplantor och en bukett vita rosor gjorde sig fint bland rådjurstuggade smultronplantor och kärleksört. Jag kan inte påstå att jag ser fram emot julen speciellt mycket i år, men vi får försöka göra något nytt av julen och jag tror vi kommer att åka bort så vi får göra något helt nytt av julen i år.

Så fint Ni gjort det, vid minnesträdet
GillaGilla