Som jag tidigare skrivit om så är det inte bara ett med när någon dör, det är allt från begravning till bouppteckning, arvsskatt och att överföra försäkringar, vapenlicenser, fordon och en massa annat. Jag blev full av skratt när jag hämtade posten förra veckan, skattebeslutet för arvsskatten låg i lådan. Skattebyrån har tydligen en handläggningstid på ungefär fyra månader. Jag hade ärligt glömt bort hela saken, eftersom det gått just fyra månader sedan deklarationen lämnades in.
Jag tycker det är ganska intressant att en myndighet får ha nästan hur lång handläggningstid som helst. Det verkar inte finnas någon gräns, och om man ifrågasätter saken så är i regel svaret att det inte finns resurser för att göra det snabbare.
Inom privat sektor, näringslivet, så tror jag inte att någon skulle komma undan med en väntetid på fyra månader. Jag har under största delen av mitt arbetsliv jobbat inom försäljning och kundservice och jag skulle säga att smärtgränsen för kunderna i allmänhet går vid cirka två veckors väntetid. Förstås beror det på vad det handlar om, men gäller det en servicetid i verkstaden eller en vara som måste beställas så brukar två veckor vara ungefär max vad tålamodet klarar.
Det här är den största anledningen till varför jag inte skulle klara av att jobba inom myndigheter eller annan offentlig sektor, det går för långsamt. Jag jobbar i högt tempo, med snabba men genomtänkta beslut. Då trivs jag när jag får skapa, när jag får möjligheter och när jag inte behöver vänta. Har jag nämnt att mitt tålamod inte är av bästa kvalitet?
Det finns en tidsgräns för hur länge det får ta att göra bouppteckning, det finns regler för hur länge man får vänta med att söka nya vapenlicenser eller lämna in vapnen för destruktion. Men det verkar inte finnas någon tidsgräns för hur länge det får ta för en myndighet att fatta ett beslut. Så du ska helt enkelt göra som jag säger och inte som jag gör, sa ”storebror”.
Skillnaden mellan näringslivet och myndigheterna är att vi inom näringslivet är beroende av nöjda kunder som återkommer, de är vårt levebröd. Myndigheterna har ingen ”konkurrens” och folk har inget annat val än att vända sig till dem, de blir liksom inte utan kunder oavsett hur länge kunden får vänta på sin tur. Så vi får väl fortsätta stå i kö och vänta på våra beslut, och har man riktig tur så är beslutet felaktigt så man får överklaga och vänta fyra månader till! Fantastiskt eller hur?
Bara ifall någon missar det så är det här inlägget skrivet med väldigt mycket sarkasm, och lite grann humor.
Änkebetraktelser 