Förväntan

Snart, väldigt snart börjar min skrivarkurs, jag är spänd av förväntan och det ska bli jätteroligt att göra detta. Egentligen vet jag inte riktigt vad jag förväntar mig av kursen, jag väljer att följa med på resan med ett öppet sinne och se vart den tar mig. Hittills när jag skrivit så kommer allt som rinnande vatten bara jag har ett ämne att skriva om. Det som känts svårt i sommar är att jag inte riktigt hittat saker att skriva om. Eftersom jag till stor del skriver om upplevelser i mitt liv och tankar jag får av det som händer omkring mig, så finns det ju alltid en viss censur. Den behövs för att skydda de jag har runt mig, och jag är inte beredd att dela precis allt i mitt liv offentligt.

Det jag vill lära mig av kursen är att i alla fall skriva mer skönlitterärt, novell och romanformat. Jag vill lära mig att forma en värld, att få läsaren att känna suget in i handlingen som att de själv vore med i den. Däremot har jag ingen aning om vilken genre som är min, men det är förmodligen någonstans i epikens förtrollade värld jag landar.

Någonstans redan tidigt i ungdomen fanns ett visst intresse för att skriva, trots att svenska var ett av mina sämsta ämnen i skolan näst efter gymnastik. I högstadiet pryade (Ja, jag är så gammal att det hette prya då, nu heter det prao) jag på Ålandstidningen. Det var väldigt roligt, jag fick skriva några små notiser, och jag tror till och med att jag skrev en glugg. För er som inte vet vad Ålandstidningens glugg är för något så är den en kåserispalt.
Däremot har jag nu i vuxen ålder fått lite dålig smak i munnen när jag läser lokaltidningarna. Det verkar inte som det riktigt finns den där sanna stoltheten och proffessionaliteten i yrket längre. Många artiklar innehåller både flertalet stavfel och språkliga missöden. Jag tycker det är synd att äkta korrekturläsning verkar till mångt och mycket ersättas av datorernas egna rättstavningsprogram nu för tiden.

Däremot är journalistiken inget lätt område idag om du jobbar med nyheter. Informationsflödet är enormt i och med internets framfart, ska man trycka en papperstidning så hinner nyheterna svalna innan trycksvärtan ens torkat. Däremot skulle jag trivas med att skriva kåserier och reportage, det är inspirerande och roligt.

Journalistik var som sagt på tapeten när jag funderade över yrkesval, men det hamnade som så mycket annat i den där berömda malpåsen. Men det kanske är nu jag på riktigt plockar fram skrivandet ur malpåsen, gödslar, vattnar och så får vi se vad som växer fram av författarskap och journalistik.