Hundliv

När jag skaffade Ronja för ett år sedan så fanns tankar kring uppfödning med i bilden. Jag har under senaste året jobbat mot detta då jag har gått FKKs grundutbildning för uppfödare. Ronja har deltagit i sin första utställning med hyfsad kritik, så vi är fortfarande på banan med våra valpplaner. Vi har ännu minst ett år på oss att göra hälsotester och få några till bedömningar innan det är aktuellt att hitta en lämplig hane.

Det jag funderar kring just nu är kennelnamn, jag har några arbetsnamn men min favorit trillade bort eftersom det redan finns en kennel med samma namn, bara lite annan stavning. Rasen i mitt hjärta är Jack Russel terrier, men jag tvekar ibland att ta med delar av rasnamnet i mitt kennelnamn. En dag kanske man vill föda upp en annan ras och då kan det ju låta lite knäppt med jack eller russel i prefixet.

Hunduppfödning är rätt spännande, väldigt arbetskrävande men fantastiskt roligt också. Jag var med och förlöste min första Jack Russel, Bubblan, helt fantastiskt att få följa en individ från födsel till sista andetaget. Och en underbar individ var hon, så självständig och med en enorm personlighet. Även Ronja har sina säregna personlighetsdrag, helt annorlunda jämfört med Bubblan. Ronja har ett milt temperament för att vara terrier, hon älskar människor och vill kramas och pussas med alla hon ser. Ronja är också betydligt mer lättuppfostrad än vad Bubblan var. Just nu är Ronja i den åldern att hon testar gränser, men hon fogar sig oftast direkt utan större besvär, Bubblan var betydligt mer ifrågasättande och viljestark i samma ålder. För att inte tala om hur sur hon blev när hon inte fick sin vilja igenom.

Ronja är med mig på jobbet alla dagar, hon bor på mitt kontor och har lärt sig att hon inte får gå ut därifrån utan tillåtelse. Hon står ofta och spanar i dörröppningen, kunderna försöker locka på henne och pratar med henne, men hon vet att hon inte får gå ut till dem. Kunder är i regel mer svåruppfostrade, jag får ganska ofta be dem låta henne vara. När hon inte spanar i dörröppningen så sover hon eller tuggar på sina tuggben. Det är fantastiskt att ha möjligheten att få ha hunden med sig på jobbet, det är långt ifrån alla arbetsplatser där det fungerar eller ens tillåts.

För mig handlar hundägandet om att ha en kompis som hänger med mig i vardagslivet. Nästan oavsett vad jag gör så är hunden med mig. När hunden hänger med på allt så får man automatiskt in mycket av socialträning och vardagslydnad.

Nu ser vi fram emot den internationella hundutställningen Åland Dog Show som är i september. Jag hoppas på fin kritik från domaren och ett nytt excellent resultat, den här gången gärna även ett CK. Men vi får helt enkelt se vad den här domaren tycker om vår feminina lilla tik.