Ja, lite så känns det… lampan är tänd men det är ingen hemma i mitt huvud. Covid-19 är som bekant på besök i vårt hus och det är mycket länge sedan jag varit så här sjuk.
Jag började känna av huvudvärk på måndag kväll, vaknade under natten av både kroppsvärk och huvudvärk. Tisdag morgon var inte helt oäven till en början, men övergick snabbt till den värsta huvudvärken jag haft på mycket länge. Hela tisdagen kändes det som mitt huvud skulle sprängas, och med jämna mellanrum så var det bara att rusa till toaletten för att spy. Värken var så kraftig att den gjorde mig illamående. Ännu hela natten till onsdag hängde huvudvärken i för att lätta lite mot morgonkvisten. Framåt lunch på onsdagen hade huvudvärken släppt, och vilken lättnad det var. Även fast jag har kroppsvärk, en mycket öm hals av alla kräkningar och feber som kommer och går så var det en enorm lättnad att slippa huvudvärken och illamåendet.
Natten till idag (torsdag) har jag sovit riktigt bra, men vaknade med en lätt spänningshuvudvärk. Rygg och nacke är måttligt imponerade av alla timmar i sängen, soffan och för den delen badrumsgolvet.
Det som förvånar mig är att jag knappt har någon hosta, bara någon enstaka hostning då och då som beror på slem i halsen. Min hals är ganska irriterad efter tisdagens magsyror så det bildas en hel del slem.
Nåja, nog ska man väl komma ut på andra sidan av detta också, även om febertoppar gör att man tror man nått klimakteriet och huvudet är fullt av blöt bomull. Dessutom har jag konstaterat att jag alltid tar av mig glasögonen när jag ska snyta mig, ingen aning om varför, men tydligen så ska det vara så. Och ifall någon undrar så kan man inte heller ha glasögon på när man spyr.
Nu har ni fått ta del av en massa onödig information, jag hoppas att ni som läser är friska och slipper den objudna gästen Mr. Covid.
Änkebetraktelser 