Facebookminnen

Minnen på facebook, ibland förfasas man över ointelligenta ”jag sitter på toaletten” inlägg som man skrivit någonstans i inledningen av sin närvaro på facebook. Ibland kommer det upp riktiga godingar som får en att bubbla av skratt, men just idag blev bubblet konstigt, jag både skrattade och grät när jag såg bilden och läste texten jag skrev för ett år sedan. Helt ovetande om vad som komma skulle, helt ovetande om hur mitt liv skulle se ut idag bara ett år senare.

Robert och Bubblan i deras eviga strid om vem som skulle ha mest plats i soffan. Just på den här bilden så var Bubblan sur för hon ”förlorade” striden, och Robert är så där lagom mallig och skadeglad. Men vi får väl i det långa loppet säga att det var Bubblan som gick segrande ur striden, hon blev ensam drottning av soffan ungefär ett halvår senare. För en månad sedan så fick även Bubblan somna in, hennes åldersdigna kropp orkade inte längre. Men drottningen höll sin tron ända till sista stund, 17år och 4 månader gammal.

Facebook-minnet då, ja det väckte både skratt och tårar. Massor med humor i bilden, se bara på minerna på både Robert och Bubblan. Men samtidigt finns förstås minnena och saknaden där. Också tankarna kring hur ovetande vi alla var där och då, det fanns inte en tanke på att livet skulle förändras så fort och så drastiskt mindre än ett halvår senare.

Idag är mitt liv ett helt annat, jag har det bra och mina sår läker sakta men säkert. Jag är omgiven av kärlek och det mesta börjar trilla på plats. Men allt som skett har förändrat mig, ibland blir jag frustrerad över att jag inte fungerar på samma sätt som innan allt som hände. Jag har blivit väldigt rädd för att förlora, och med det menar jag att förlora de som betyder mest för mig. Jag vet att jag klarar mig igenom näst intill vad som helst, hur hårt jag än faller så vet jag att jag alltid kan stiga upp igen. Men det som skrämmer mig är att behöva lämna någon efter mig när jag stiger upp, att någon av de jag älskar inte kan följa med mig vidare.

Kanske jag har blivit mer ödmjuk inför livet, kanske jag inte längre tar saker för givet på samma sätt som innan, jag hoppas i alla fall det.
Jag försöker se till att leva livet här och nu, ta vara på tiden, göra det där man annars oftast bara pratar om att göra. Sen finns såklart saker i livet som begränsar möjligheterna ibland, men jag försöker se förbi det och hitta en lösning. Därför har jag tagit ganska många tuffa beslut den senaste tiden, för att kunna leva mitt liv och göra det jag behöver och vill.

Svårigheter förbereder ofta vanliga personer för ett fantastiskt öde.

C.S. Lewis

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s