It’s complicated

Det är förmodligen aldrig någon som uttryckt sig i termer som att livet är enkelt, i alla fall inte i vuxen ålder. Däremot kan livet vara fantastiskt även fast det ibland är komplicerat. Jag visste tidigt efter att jag förlorat Robert att jag ville gå vidare i livet, men kapitlet kärlek kändes oändligt komplicerat och besvärligt. För att lära känna en ny person på det sättet en kärleksrelation innebär, det är förbannat läskigt och rätt ofta ganska komplicerat.

Men tydligen behöver man inte gå över ån efter vatten varje gång, ibland står kärleken redan brevid dig. Det är drygt 16 år sen vi lärde känna varandra, väldigt många år av vänskap har passerat. Enkel och okomplicerad vänskap med massor av humor och en gnutta galenskap. Vänskap som stöttat mig genom en mycket tuff tid i mitt liv. Vänskap som idag även är kärlek, en mycket stark kärlek.

Att få känna kärlek, lycka och glädje är fantastiskt. Sen finns saker i vuxenlivet som gör att allt inte är så busenkelt som man skulle vilja. Men vissa saker behöver få ta sin tid, och man får helt enkelt bara tålmodigt vänta. Ibland får man också slåss med ett och annat gammalt hjärnspöke, men man får försöka avdöda dem illa kvickt. Jag har en del av dem i mitt ”förråd”, gamla hjärnspöken som skapats av livets jävlighet. Det tror jag vi alla har i olika utsträckning, men jag försöker att inte låta dem komma åt mig.

Jag är trygg, jag är älskad och jag har det bra. Inga hjärnspöken eller gamla demoner i världen ska få ta det ifrån mig.