Jag har känt mig redo att avsluta Roberts konto på facebook ett tag, men av någon outgrundlig anledning så ville jag vänta till efter minnesfesten. Nu har den varit och det var dags för ett steg till i vårt avslut.
Det har varit ibland skönt och ibland jobbigt att se Roberts profilbild dyka upp på facebook och messenger. Men på senare tid har det känts mer jobbigt, så det var dags att avsluta. Han finns inte längre och har inte varit aktiv på facebook på snart 6 månader.
Det känns bra att det har fått ta den tid som behövdes, till en början visste jag inte hur jag skulle göra med sidan. Facebook har en funktion där man kan göra om en avliden persons konto till ett minneskonto. Jag hade jätte svårt hur jag skulle förhålla mig till det tidigare, jag var för trasig för att kunna ta beslutet och därför fick det vänta. Jag är glad att jag kunde vänta och ge mig själv tid för beslutet, det var väldigt nära att jag gjorde ett förhastat beslut innan jag var redo. Tack och lov att man har en vän som vet när hon ska dra i handbromsen och berätta sanningen till mig. Det fanns ingen anledning att pressa fram beslutet där och då när allt var upp och ner. Ibland blir jag nästan irriterad på henne för att hon känner mig så bra, hon vet och hon vågar säga ifrån när jag håller på spårar ur. Men det är oerhört värdefullt att ha någon som känner en bättre än man känner sig själv. Tack för att du finns min älskade vän!
När det gäller sociala medier som facebook, det finns en inställning där man kan välja på förhand vad som ska hända med ens konto om man dör. Man fyller även i vem man vill att ska ha möjlighet att kontrollera kontot när Facebook meddelats om att man avlidit. Gör det, så slipper dina anhöriga ta beslutet!
Änkebetraktelser 