Som jag i flera omgångar skrivit så försöker jag sortera mina ”byggstenar” för att se vilka jag ska ta med mig in i framtiden.
Vissa stenar har jag redan lämnat bort, andra har jag bestämt att de ska lämnas bort men det tar lite tid att genomföra. En sten som jag varit väldigt osäker om jag ska spara eller ge vidare till någon annan är hästen Stina. Hon är ett yrväder utan dess like, 4 år gammal och kan ha ett ruskigt humör emellanåt. Men där emellan kan hon också vara helt underbart kärleksfull. Jag vet att hennes fulheter kommer att tonas ner med åren då hon blir äldre, för mycket är unghästfasoner. Däremot kommer hon alltid att vara en humörshäst, och passar det sig inte enligt Stina, ja då är det så. Hon är ett sto med starka åsikter och man får helt enkelt till viss del acceptera det. Men sist och slutligen så tolererar jag inte vilket beteende som helst, vissa regler måste man följa.
Hur som helst, jag skrev i rubriken att Plötsligt händer det! Och ja, faktiskt är det så, jag har två kvällar i rad suttit upp och ridit min häst. Om än bara korta små stunder eftersom hon är helt outbildad i ridningen, men ändå, jag har gjort det. Det är jätte kul och det finns potential i henne att bli ridhäst bara man ger henne tid och tålamod.
Så, kanske Stina är en av byggstenarna som ska vara kvar i mitt nya torn. Åtminstone kommer jag låta henne vara kvar för nu. Den pyttelilla Ligist-Stina som nu vuxit upp till en stor vuxen häst, men hon fortsätter göra skäl för sitt smeknamn som hon fick när hon var bara en vecka gammal, för en Ligist-Stina är hon fortfarande!
Änkebetraktelser 