Bygga sitt bo

Jag har kommit till fasen där jag börjat bygga mitt eget bo, mitt nya bo som är mitt och Linus. I helgen har jag bland annat möblerat om i vardagsrummet, det var dags att få bort fåtöljen som vi lånade hem när Robert var sjuk. Förlamningssymptomen han hade gjorde det svårt för honom att stiga upp, så vi fick låna en motordriven fåtölj som man kan höja upp så det blir lättare. Den har stått här i vardagsrummet, vi har använt den lite, men nu hade jag kommit till att den behöver bort för den betyder sjukdom för mig.

Jag måste göra vårt hem till mitt hem, det går liksom inte annars. Det är ytterligare ett steg på vägen framåt och nu är jag redo för det.

Igår gjorde vi även om i Linus rum, flyttade möbler runt hela huset, gjorde oss av med ett skrivbord och hämtade en liten soffa istället. Grabben börjar bli stor, snart ska kompisar sova över och han vill ”chilla” i rummet framför TVn. Han fick även ta över garderoben som stått i kontoret tidigare. Robert hade sina kläder i den och Linus har haft en stor gammal byrå, men nu har även Linus en ordentlig garderob i sitt rum och byrån fick flytta till kontoret.

Jag har lite som ska ändras i mitt sovrum, men sen har jag husets minsta rum kvar. Det minsta rummet, men det som kommer ta mest av min energi att göra. Kontoret blev på något vis Roberts tillhåll, dels hade han sina kläder i garderoben, och mycket andra saker där, men han tillbringade också väldigt mycket tid där inne. Det var där han blev sittande vid datorn, jag vet inte om det var för att han inte orkade vara social, men där blev han i alla fall. Nu när man kan se i backspegeln, nu när man har alla fakta, så fanns det många saker som påvisade sjukdom redan innan de stora symptomen började komma i november. Men ingen av oss kunde dra paralleller till sjukdom, speciellt inte till en så svår sjukdom som dödlig cancer.

Just nu är kontoret bara förvaring av allt, skrivbordet är fullt med pappershögar som jag bär till köket när jag ska göra något. Jag måste göra om, gå igenom allt och göra kontoret till mitt för att jag ska kunna använda det igen. Just nu trivs jag inte där inne, jag stänger gärna dörren dit för kontoret ger mig dålig energi.

Linus är jätte nöjd med sitt omgjorda rum, jag är jätte nöjd med mitt vardagsrum och kommer bli ännu bättre när jag får min tavla som jag beställt. En stor vacker tavla som ska hänga ovanför soffan. Livet går vidare, och det känns skönt att komma till den här fasen. Även om Robert alltid kommer finnas kvar i våra hjärtan, så måste vi gå vidare framåt och skapa ett nytt liv som är mitt och Linus. Det här är en del av processen.