Så tacksam

Jag är evinnerligt tacksam över allt jag fått uppleva tillsammans med Robert. Det finns många fina minnen, just nu känner jag mest bara kärlek, glädje och tacksamhet när jag tänker på Robert. Han har gett mig så mycket, vår tid tillsammans blev för kort, men vi har gjort och upplevt så väldigt mycket under den tiden vi haft. Vi har tillbringat nästan varenda dag tillsammans, skulle jag gissa så har vi varit ifrån varandra max 5 dagar per år, jag tror det till och med är mindre än så. Så ni kan tro att vi ”nött” på varandra intensivt under alla våra år. Men det fantastiska är att det har varit otroligt smärtfritt, visst har vi haft något gruskorn i dojjan, men det har aldrig varit mer än småsten.

Jag vill inte skriva att jag satt sorgen på paus, men jag sörjer utan att vara ledsen just nu. Saknar javisst, men när jag kommer på något som var typiskt Robert eller på annat sätt kopplat till honom så blir jag istället ofta glad för att jag har dessa fina minnen. Jag har hittat glädjen i sorgen.

Det finns gott om galenskap och fina minnen att spara, jag kommer att ha fickan full av vackra slipade glasbitar som får följa med mig vidare i mitt liv. Jag kommer för alltid att älska honom oavsett vad som händer i mitt liv och Robert kommer för alltid att vara med mig i mitt hjärta den galenpannan!