Måste man vara ledsen?

Kan man sörja utan att vara ledsen? På ett sätt, ja det kan man! För man orkar inte vara ledsen hela tiden. Sorgen går i olika perioder och faser, ibland behöver man ta en paus från den för att man inte orkar. Man orkar helt enkelt inte vara ledsen. Det handlar inte om att gömma sorgen, inte heller om att glömma sorgen, utan ibland behöver man helt enkelt ta en paus.

Den här pausen går inte att ta i början, utan det går först efter ett tag när man fått någon form av distans till det som hänt. Man måste ha kommit ur den akuta sorgen. Nu skriver jag ju förstås om detta ur mitt perspektiv och utifrån mina erfarenheter. Men jag har även pratat med andra som gått igenom samma sak som mig, alla säger att man orkar inte ta in allt på en gång. Man måste ta paus ibland och man måste få känna glädje också.

Nattsvart, så känns sorgen direkt när den är ny, totalt nattsvart och avgrundsdjup. Men efter ett tag blir den mer grå och mitt i allt börjar någon solstrimma att leta sig fram. Här är det lätt att dra ner rullgardinen av skuldkänslor och inte unna sig solens strålar. Men om du svänger på myntet, den du älskar men som du nu har förlorat, hade inte den personen velat att du skulle få ta del av solen igen? Njuta av värmen och energin den ger? Jag tror de flesta skulle svara ja.

Jag vet att Robert ville att jag ska ha det bra och att jag ska få vara glad. Om jag var den som dött så hade jag innerligt önskat att Robert fick uppleva solsken igen. Sen vad solsken innebär mer exakt, det är individuellt. Men oavsett så är solskenet det som skänker dig glädje i livet. Ta vara på ditt solsken, unna dig ditt solsken, du är värd det!

Och det här med att unna sig solsken, alltså glädjen i livet, det är vi alla värda oavsett om vi bär på sorg eller inte. Fundera över vad ditt solsken i livet är, ta vara på det och glädjs här och nu, imorgon kan det faktiskt vara försent.