Rubriken kanske känns lite luddig, men när man lever i tvåsamhet så finns det alltid små, små överraskningar som väntar en varje dag. Nu menar jag inte överraskningar som blombuketter och choklad, utan det där som händer oförutsett i vardagen. Det kan vara en sån enkel liten sak som att hoppsan, vattnet i vattenkokaren var redan varmt, eller att det finns nybryggt kaffe i kannan. Det kan också vara så att mjölktetrorna i kylskåpet plötsligt blivit fler utan att du besökt butiken, eller att de smutsiga strumporna på golvet magiskt flyttat till tvättkorgen. Överraskningar som visar att du lever tillsammans med en annan person. Man tänker nog inte på det när man lever tillsammans, åtminstone gjorde inte jag det, för det är på något vis självklart att de där små överraskningarna finns i vardagen. Tydligt blir det när överraskningarna uteblir, när vattnet i vattenkokaren alltid är kallt och strumporna ligger kvar där de lämnades.
Jag är inte helt utan överraskningar eftersom jag har vår son Linus, men överraskningarna är färre och det är inte samma sorts överraskningar. Men visst blir man ju glad när grabben plockat ur diskmaskinen utan att man sagt till, eller plockat upp de smutsiga kläderna han lämnat på badrumsgolvet.
Jag saknar de små överraskningarna som Robert lämnade till mig med det han gjorde i sin vardag. Till och med det man irriterat sig på många gånger saknas, för det hör till livet i tvåsamhet. Nästa gång du irriterar dig över något din partner gjort eller kanske inte gjort, tänk ett varv till och uppskatta att du har någon att bli irriterad på. Livet i tvåsamhet tillsammans med Robert är slut, och jag kommer aldrig mer att få uppleva Roberts vardagsöverraskningar. Jag är för den skull inte ensam, jag har Linus och jag har fina vänner och släktingar. Men jag är inte tvåsam, utan för stunden lite ”halvsam” för min andra hälft är inte längre här.
Om du min kära läsare lever i tvåsamhet, fundera gärna över vilka små överraskningar som finns i din vardag, förundras över hur mycket det lilla kan betyda. Glädjs över dem och uppskatta dem, berätta för din älskling att du uppskattar dem. Och du, flina åt sockorna på golvet istället för att irriteras över dem!

Du skriver så fint Pernilla. Och jag beklagar sorgen som du och din son nu får gå igenom. I November råkade min sambo ut för en olycka, som gjorde att han låg på sjukhus i 10 dagar (och är ännu inte helt återställd) Där å då fick man oxå känna på de som du så fint beskriver här… Överraskningarna…
Jag ”fick” inte ett enda kokt ägg på 10 dagar.. För jag hann inte när jag helt plötsligt skulle göra allt som han vanligtvis gör på morgonen.. Jag har länge gnällt över att de bara e jag som dammsuger. Men där å då fick ja upp ögonen för att jag varje morgon får kokt ägg, oftast dessutom skalat.. varje morgon brinner en brasa under vintern, me ved som inte jag hämtar in. Helt plötsligt när jag för en tid blev ensam me barnen, ensam med hela hushållet, såg jag alla mina överraskningar. Ja sa till en kompis att jag aldrig mer ska klaga för att jag måste dammsuga (vilket ja tyvärr redan gjort igen, men man e ju bara människa) Men man borde absolut va bättre på att uppskatta de vardagliga. Jag önskar dig lycka till nu när du ska återgå till arbete. Pausa om de blir för mycket och kör inte in dig i väggen. Kram
GillaGillad av 1 person
Tack, fina du, för denna viktiga påminnelse! Jag har aldrig ens reflekterat över det här, så tack, från hjärtat tack!
GillaGillad av 1 person