Änkebestyr

Ordet änkebestyr har jag lånat från två fina kvinnor, Isabella och Annett, som har Änkepodden. De pratade i ett avsnitt om allt praktiskt man måste göra när man är mitt i sorgen, och de kallade det så fint för änkebestyr. Jag måste nu på samma gång passa på att rekommendera podden till er alla, för den är fantastisk!

Det är väldigt mycket administrativt arbete när en närstående dör, det är oerhört mycket att hålla reda på samtidigt som sorgen är som svårast. Man ska även veta vad man får göra och vad man inte får göra. I samma stund som den du älskar dör upphör alla dispositionsrättigheter och fullmakter till den avlidne personens tillgångar. Du får inte röra någonting förrän bouppteckningen är klar. Dessutom eftersom vi är (var? nu blev det konstigt igen) gifta så ska även mina privata tillgångar synas och antecknas, inte bara våra gemensamma.

Allt detta administrativa arbete som ska göras kan vara väldigt påfrestande ibland. Rätt som det är kommer det en frågeställning du själv inte kan svara på, men den du älskar hade kunnat svara på frågan. Där och då sticker sorgen och saknaden sin vassaste kniv rakt i hjärtat, gång, på gång, på gång.

You have to give up the life you planned

in order to have the life that is waiting for you

Joseph Campbell

Det här citatet fick jag ta del av nyligen via en väns blogg. (Tack ❤ ) Det är en enorm omställning på väldigt många plan när man förlorar sin livspartner, man är nog tvungen att lite lära sig leva på nytt. När man lever i tvåsamhet tar man många beslut tillsammans, man har ett bollplank och man kan tillsammans komma fram till vad som är bäst i just den här specifika frågan. Nu kan inte ”man” ta beslut, vi kan inte ta beslut, nu ska JAG ta beslut om allt.

I ett hushåll, hur jämställt det än är, så är det vissa saker som i princip alltid den ena gör, och andra saker som den andra gör. När sakerna Robert brukade göra ska göras, då kommer ibland det där slaget i ansiktet att han är faktiskt inte här och kan göra det längre.

Robert var på sjukhus i drygt en månad fram till han avled, och veckorna innan var han så dålig här hemma att han kunde inte göra så mycket. I det avseendet har jag redan under ganska lång tid gjort väldigt mycket av det som han brukade göra. Men ibland kommer det upp saker som jag ännu inte behövt göra, som att ringa och beställa sågspån till hästarna. Det är ingen besvärlig sak att göra, det handlar om ett telefonsamtal, men det är alltid Robert som ringt samtalet. (Hästarna har fått nytt sågspån till sina boxar, ingen behöver oroa sig över det)

Men framför allt är det stödet man har i en livspartner som är svårast att leva utan. Oavsett hur många fina vänner man har som ställer upp, så är det inte samma sak. När man är två så finns det någon där som tar över och drar lasset när du inte orkar, som tröstar, lyfter och stödjer dig i motgång, som glädjs med dig och hejjar på i medgång. I nöd och lust tills döden skiljer oss åt. Så heter det när man gifter sig, och så är det, man finns alltid där för varandra oavsett vad som händer.

Änkebestyren är den första träningen i att leva utan sin livspartner, för änkebestyren slipper man inte undan, besluten måste fattas, oavsett hur ont det gör.