Din egen livsenergi

Jag fick många positiva reaktioner på mitt första inlägg om energier, det är jag väldigt glad för. Om du inte läst inlägget, men vill göra det så finns det här. Jag vill också skriva ett stort tack till alla er som delat med er av era egna upplevelser av energier. Jag blir så glad och varm i hjärtat för att även ni fått uppleva det underbara med att kunna känna energierna från en person som inte längre är med oss fysiskt.

Energi handlar inte bara om personer som inte längre går fysiskt vid vår sida, även levande personer och andra saker kan påverka oss med sin energi. Vi kan även påverka vår egen energi beroende på hur vi väljer att leva våra liv.

Ni kanske har hört om The law of attraction?

The law of attraction is a philosophy suggesting that positive thoughts bring positive results into a person’s life, while negative thoughts bring negative outcomes.

The law of attraction

Det är alltså en filosofi som bygger på att positiva tankar resulterar i positiva händelser/resultat, och negativa tankar ger negativa händelser/resultat. När man tänker efter så är det ofta så att ”allt skit” verkar hända för vissa människor, sånt som aldrig någonsin drabbar andra. Jag är säker på att du känner någon som alltid verkar ha otur, som ofta gnäller över livet, men sällan gör något åt det. Viken inställning till livet och vilken typ av energi verkar den personen ha?

Jag tror vi alla behöver ställa oss frågan ibland, vill jag ha en positiv inställning och en god tro på livet? Eller vill jag se på livet ur ett kritiskt och negativt perspektiv? Jag kan intyga att det är inte alltid så lätt att bibehålla den positiva inställningen till livet när det känns som någon kastat ett helt lass dynga över dig. Men någonstans kokar det ner till att det är jag som måste ta beslutet. Ska jag fortsätta leva och göra det bästa jag kan, eller ska jag ge upp inför alltings jävlighet och bara lägga mig ner och dö?

Väldigt tidigt i Roberts sjukdom bestämde jag mig för att fokusera på det positiva. Jag försökte varje dag att fråga mig själv, vad är jag tacksam för idag? Det är en väldigt enkel liten fråga som snabbt får dig att fokusera på vad som är viktigt i livet.

Ibland kan svaret vara så simpelt som att man fått en kram eller ett omtänksamt meddelande av en god vän, ofta för mig var det små glädjande stunder tillsammans med Robert på sjukhuset. Jag minns speciellt en händelse när en sköterska skulle ge Robert en spruta i magen. Robert frågade sköterskan: Ska jag gråta? Hon blev lite fundersam och sa att ja nog får man gråta om man behöver… Robert drog på fullt drama och låtsades gråta till sköterskans stora förskräckelse, innan hon insåg att han spexade med henne. Alla som kände Robert vet att han alltid hade glimten i ögat och att han alltid tog tillfället i akt att skoja om han fick chansen. Det här minnet förknippar jag endast med glädje, jag vill skratta högt när jag tänker på det.

Att hitta de små sakerna i livet att vara tacksam över, det skapar en positiv känsla i kroppen. För mig har det här gjort stor skillnad i bearbetandet av mitt trauma. Sjukdomstiden var omtumlande, ja man kan till och med kalla den brutal för känslolivet. Jag har nog fällt fler tårar under de senaste knappa två månaderna än vad jag gjort under alla mina tidigare 36år i livet. Än är inte tårarna slut, men de är faktiskt inte så många längre. Jag tillåter mig att vara glad och jag tillåter mig att må bra, trots att jag bär på mitt livs största sorg och saknad.

Jag väljer glädje!