Här och nu

Jag är jättedålig på att leva här och nu, jag är alltid på väg någonstans. Det är alltid något på gång och innan jag är klar med det så är jag redan på väg till nästa grej. Det här är en egenskap som i vissa avseenden är positiv, man får mycket gjort, man är oerhört effektiv och tempot är alltid högt. Men om man bejakar ett alter ego och ser på saken utifrån då, kanske det inte är så positivt för mig som person i alla fall, att hela tiden leva så. För det här är ett jäkligt effektivt sätt att fly från sina egna känslor, istället för att gå igenom och bearbeta det som för stunden är jobbigt. Det är också ett effektivt sätt att missa de små värdefulla stunderna i livet.

Jag kom på mig själv så sent som för en stund sen att fundera på och ha känslan, vad ska vi göra nu? Vart är vi påväg? Vad händer idag? Vad måste jag göra? Grejen är den att jag måste i princip inte göra någonting alls idag, det är nämligen söndag idag. Hästarna har fått frukost, hundarna har fått frukost, brasan sprakar i kaminen och ute är det busväder. Det man borde göra då är nog att själv ta en mysfrukost och njuta framför brasan. Men jag är påväg någonstans, jag måste göra både det ena och det andra, jag… STOPP! Ja, jag måste säga stopp till mig själv.

Jag kanske rentav behöver ett alter ego som lär mig att vara här och nu, att njuta i stunden utan att vara på väg någon stans. Stanna upp, andas och ta in omgivningen, för det är då de bästa minnena skapas, när du verkligen deltar. När man är så fokuserad på att hela tiden komma framåt, då missar man det som händer här och nu. Man glömmer att njuta av livet och ta vara på de små stunderna. Till viss del handlar det kanske också om att inte ha orimliga krav på sig själv.

Min vän Mitawa skrev ett mycket tänkvärt inlägg på sin blogg igår om just det ämnet, att ha orimliga krav på sig själv. Läs gärna inlägget här.

Jag vet inte vem mitt alter ego som kan njuta av livet är. Kanske det är Terese, mitt andra förnamn, som är den som kan lära Pernilla att leva här och nu. Jag känner inte Terese, det känns som en total främling om jag tänker på mig själv som Terese. Just därför kanske det är hon som är livsnjutaren, för att hon känns så främmande för mig.

Jag ska i alla fall försöka öva lite mer på att leva här och nu.

2 reaktioner till “Här och nu

  1. Fina du! ❤️

    Bara att uppmärksamma det du gjort, är en lång bit på väg! Just nu är det säkert så att känslorna ibland behöver flys ifrån, för att få kraften sen att ta itu med dem, men precis som du säger så är det viktigt att inte förlora ögonblicket.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s